Nu har jag lämnat Visby för ett tag och tagit farväl av de sista vännerna som jag träffat dagligen de senaste fem månaderna. Det kommer att kännas tomt efter alla nya vänner och jag saknar redan den gemensamma morgonbönen, undervisningen, gemenskapen och lovsången.
Under tiden på Saved 2 save har jag definitivt lärt känna mig själv bättre, både mina begränsningar och styrkor. Jag har fått tillfälle att låta Gud arbeta med mig och återupprätta mig. Jag har blivit modigare och känner ett större hopp inför framtiden. Alla mina böner har inte blivit besvarade som jag tänkt men det avgörande är att jag känner förtröstan och börjar komma tillbaka till det viktigaste i livet.
Jag har fått en ny glädje i Gud och en ny längtan att sprida evangeliet. När jag sökte kursen såg jag mest fram emot första halvan ”saved”. Vad jag har märkt är att det första automatiskt ger en längtan till det andra. Det är ingen slump hur kursen är upplagd. När jag förstår mer om Guds kärlek får jag en större kärlek till andra människor och vill att de ska känna sig älskade av Gud på samma sätt som jag gör.
Jag har även fått upp ögonen för Bibeln igen och hoppas innerligt att jag kommer att fortsätta mina nya bibelläsningsvanor även efter kursen. (Ni som känner mig får gärna påminna mig!)
På utvärderingarna och coachingen har jag fått sätta ord på vad veckans undervisning handlat om och vad det har betytt för mig. Detta gör att undervisningen sjunker in djupare och jag har blivit bättre på att uttrycka mig både på svenska och engelska.
Att gå en träningsskola i min hemförsamling har gett mig förståelse för hur mycket arbete som finns att göra i en kyrka och att det är mitt eget ansvar att hugga i. Eleverna tas emot med öppna armar av församlingen och det finns gott om tillfällen att tjäna i församlingen och möjligheter att prova sina vingar. Jag har hittat ett par områden som jag finner glädje att tjäna inom. Lärljungaträningen är inte slut, den fortsätter hela livet.

Emelie Gudsdotter

Annonser